Om bengalen
Bengalens ursprung:
Bengalens namn kommer från det latinska namnet ”Felis Bengalensis”. Det är namnet på kattdjursgruppen Asian Leopards Cats (ALC) som är små fläckiga vilda katter från Asien.
Uppfödningen startade i USA på 1960-talet av Jean Mill. Hon fick helt oplanerat en parning mellan sin tamkatt och en ALC-katt, men inga av dessa avkommor gick vidare i avel. Runt 1980 fick hon överta flera hybridkatter från Loma Linda-universitetet i Kalifornien. Man hade använt dessa katter för forskning i kattsjukdomen leukos. Dessa avkommor var till en början infertila och hade kvar vilddjursbeteendet. Så småningom lyckades dock Mill genom att korsa hybridkatterna med framför allt amerikanskt korthår, abessinier och egyptisk mau. Fjärde generationen blev bengalen, en leopardliknande vild katt till utseendet men med sällskapskattens trevliga egenskaper.
1981 godkändes bengalen av det amerikanska förbundet TICA. Efter många diskussioner om rasens vara eller icke vara godkändes bengalen även av FIFe 1999 och den första bengalen registrerades i SVERAK samma år.
Om bengalen:
Bengalen är en självständig, aktiv, glad och nyfiken katt och den är mycket duktig på att klättra och hoppa. Den gillar höga höjder och uppskattar om du ger den en ”utkiksplats” dit den kan klättra upp och spionera på dig. Den är mjuk i sitt rörelsemönster och likt sina vilda släktingar har den en smygande gångstil och håller oftast svansen lågt.
Temperamentet är stabilt och katten är social och vill gärna vara med där det händer saker. Det går oftast väldigt lätt att lära bengalen att gå i sele och den njuter av att få utforska miljön utomhus. Däremot är bengalen är en innekatt och bör endast vistas ute i sele eller i kattgård.
Bengalen är av de intelligentaste sorters katt. Man brukar säga att andra katter ligger på en 2-årings intelligensnivå medan en bengal är på en 4-årings. En bengal är envis och har lätt att lära sig olika saker. Att apportera små mjuka leksaker är exempel på en rolig lek bengalen uppskattar.
Något ovanligt med rasen är att den ofta (men inte alltid) uppskattar vatten. Dricker gör den gärna direkt under kranen om den får, och många vill leka i badkaret eller duschen och simma i strandkanten om man är ute med den.
Bengalen har inte heller bara det vanliga ”mjauet” som andra katter har utan ”pratar” mer. Ljuden kan likna purranden, knorranden och lite som gläfsanden från en hund. Hur de låter är individuellt och varierande i olika situationer men ibland kan du föra ”samtal” med din bengal och få olika betoningar på ljuden den svarar med.
En bengal trivs bäst med sällskap och då gärna tillsammans med en annan kattkompis. Helst en annan bengal, men ofta går den fint ihop även med hundar. De är aktiva och kräver en del aktivitet av sina ägare om det inte finns andra djurkompisar. Bengal + barn är sällan misslyckat. Det blir många glada lekar!
Läs gärna mer om bengalens historia, rasstandard, färger, mönster, hälsofrågor mm här: